Möte 17 oktober 2011

Möte med projektet “Ikt och sen då” 17 oktober 2011

Deltagare: Cecilia och Anna-Lotta

1. Uppföljning av projektet.
Hur går det för målen?

Effektmål:
1. Vi har tagit ansvar för att skolans investering i Ikt utnyttjas.
2. Vi har ökat våra kunskaper avsevärt om hur Ikt fungerar som pedagogiskt verktyg.
3. Alla deltagare inom projektet har haft olika uppgifter. Alla utom Anna-Lotta har utfört sina delprojekt. Dessa projekt har dokumenterats på bloggen och undervisningen har samordnats och effektiviserats därmed.
4. Kommunen har utarbetat riktlinjer för arbete med Ikt för alla skolor i kommunen. En del av projektets deltagare undervisar fortfarande enligt Lpo – 94. Vad gäller dessa arbetsplaner (numera LPP) skulle det vara bra om parallella dokument utarbetas med syfte, centralt innehåll och kunskapskrav från Lgr 11.
5. Vi planerar in en gemensam dag med alla deltagare i projektet där vi presenterar och levandegör de olika delprojekten för att projektets resultat ska bli en del av den ordinarie undervisningen.
6. Bloggen har blivit vårt främsta gemensamma forum. Systemet med digitala mappar är under förändring. Vi kommer att använda Google docs och skolan borde utarbeta ett gemensamt förhållningssätt till mapparna. Eleverna kan t.ex. skapa en samling för varje ämne som de sedan delar med aktuell lärare.

Projektmål
1. Höja kvaliteten: Samsyn och variation på undervisningen har ökat. Vi räknar med att meritvärdet i SO höjs ordentligt.
2.Metoder för att utvärdera undervisningen ska genomföras. Vi arbetar med enkäter och djupintervjuer.
3. Pedagogernas erfarenheter utvärderas på bloggen och på en gemensam dag där vi sammafattar våra erfarenheter.

Torsdag 24 november gemensam projektdag för Ikt och sen då. 8:30 – 14.30 Konferensrummet.

2. Budget.
Följande återstår

Lärarlön 42 000 (2000 per dag) (21 dagar totalt)
7 dagar går till rapportskrivning.
7 dagar går till riktade projekt.
3 dagar c:a till gemensamma dagen 24 nov.
4 dagar kvar till övrigt

Annonser

Wikipedia bästa källan?

Skrev detta på min blogg. Men egentligen hör det hemma här på projektbloggen.

Med hjälp av Ulf Jämterud och kolla källan avslutade jag avsnittet Islam i religion med en källkritisk övning om internet. Webbplatserna som vi granskade fick jag från Ulf inlägg Bland myter och fakta på nätet – om källkritik i religionsundervisningen. Sedan lade jag till sidan muslim.se eftersom den har diskuterats på Svd:s ledarsida (Ge inga bidrag till hatet av Per Gudmundsson 13 juli 2011).

Jag var väldigt tveksam till att jobba källkritiskt inom ämnesområdet Islam. Är källkritik överhuvudtaget en relevant metod i religionsundervisningen? Här finns ju inga “objektiva” händelsförlopp att rekonstruera, Koranen som källa är inte heller helt lätt att hantera. Dessutom finns det så mycket intolerans och hat i omlopp på nätet. Men målet kvarstår. Eleverna ska kunna söka information från olika källor och  bearbeta, granska och värdera uppgifterna enligt kursplanerna i lpo 94.

Det fanns faktiskt flera fördelar att arbeta med islam visade det sig. Ämnet engagerade klasserna och olika åsikter framkom tydligt. Webbplatsernas kraftiga tendens  blev också en fördel eftersom det blev enkelt att hantera svåra begrepp som subjektiv och objektiv. 

Tendensen är inte heller någonting som webbplatsredaktörerna försöker dölja.  Flera sidor har som syfte att försvara islam och missionera om religionen, inget konstigt för en religiös webbplats.  Men för en niondeklassare är det precis lagom svårt att koppla syftet till sidornas ljusa och positiva bild av religionen.

Wikislam var ockå otroligt intressant att jobba med. Eleverna som precis hade läst Islamguiden reviderade snabbt sin uppfattning om religionen Nu var alla muslimer plötsligt helt vansinniga och religionen var hemsk. Men var sidan verkligen objektiv? Till slut snokade de upp underliga författarnamn och hittade sidans syfte och förstod att de hade blivit utsatta för propaganda mot islam. Aha!

Muslim.se har en för religiösa sidor vanlig funktion; man kan skicka in frågor om religionen och få svar. Kruxet är bara att det inte går att hitta någon avsändare på sidan förutom två imamer som konsulteras. En fråga handlar om huruvida en 5-åring ska få fira Lucia på dagis. Svaret blir nej och sedan följer mängder av olika argument emot att muslimer ska delta i den högtiden. Exemplet togs också upp av Per Gudmunsson (se ovan).

Diskussionen i klassrummet blev intressant, mycket tack vare de muslimska klasskamraterna som deltar i luciafirandet. En pojkes föräldrar hade t.o.m diskuterat saken med en imam. Det blev väldigt tydligt för klassen att den muslimska klasskamraten var en väl så bra källa som webbplatsen utan avsändare trots att den var finansierad av Ungdomsstyrelsen. (Sidan är enligt Per Gudmundsson byggd av Sveriges Imam Förbund).

Lise Iversen Kulbrandstads beskrev i sin artikel Läs- och skrivpraxis framför datorn i Det hänger på språket att det var svårt att överhuvudtaget få eleverna att förstå varför man måste granska texter på nätet. Väljer man den här typen av webbplatser blir det faktiskt väldigt tydligt för alla att källkritik behövs. Texterna är inte heller särskilt svårlästa om eleverna har  med sig en ”grundkurs” med basfakta om religionen.

Vilken källa var då mest pålitlig och relvant för uppgiften. Det beror förstås på den ställda frågan men jag måste säga att mitt lärarhjärta värmdes när en elev besvarade frågan om hans sida var pålitlig så här: “Jag har granskat Wikipedia och den är jättebra för där använder dom Christer Hedin som källa.” Vi hade sett en film om islam från UR där Christer medverkade som expert.

Stormaksttiden på film – ett IKT-projekt på Helenelundsskolan

Att arbeta med film i SO har jag alltid velat göra med mina elever. Jag tycker att skolan under senare tid har gått mot en ”korvstoppningsinlärning” där man inte frågar sig om hur vägen till kunskap går till utan bara om resultatet vid ett enstaka provtillfälle. Jag har märkt att eleverna har glömt väldigt mycket bara några dagar efter ett avslutat arbetsområde och att de tycker att det är helt i sin ordning att det är så.

Mitt mål med detta projekt var att i ett första led förankra den kunskap som eleverna hade fått från min undervisning. Men ord, begrepp och fakta skulle bli deras egna genom att skapa filmer. Tanken var att göra i linje med Sollentuna kommuns IKT satsning- att föra in andra arbetssätt och medier än vad som traditionellt är vanligt, samt att höja mina elevers kunskapsnivå.

 Jag startade planeringen hösten 2010 och jag trodde nog att en månad borde räcka för inköp av utrustning och installation av nödvändig programvara samt att få det hela att fungera. Jag trodde till exempel att det bara var att köpa datorer och filmkameror och att sedan sätta igång. Men det var olika program som skulle installeras och passa ihop med övriga datorer och det var säkerhetssystem som skulle länkas ihop med skolans övriga program. Det gällde också att ha allt på en säker plats. När jag väl kunde starta filmprojektet var det vårtermin och jag hade flera gånger varit beredd att ge upp. Som tur var tyckte vår rektor Tapio Liimatainen att det här var viktigt.

 Äntligen kunde vi börja filma!

 Eleverna gjorde förslag på olika filmtitlar (de fick självklart hitta på egna) och blev indelade i grupper. Exempel på filmtitlar var ”Tåget över Lilla Bält”, ”Utskrivning” och ”Drottningens liv”. Varje grupp gjorde en planering över roller och scener. Från början hade jag tänkt att de skulle skriva ned alla scener med alla detaljer men det upptäckte jag inte fungerade – eleverna jobbade bäst om de i stora drag visste vad de skulle filma och i vilken ordning de skulle göra det i – sedan satte fantasin igång. 

 Andra kompetenser stärker inlärningen

 En farhåga var att de svaga eleverna skulle ”falla mellan stolarna” men det visade sig vara precis tvärtom. Pojken som vanligtvis hade svårt med koncentrationen blev gruppens viktigaste medlem då han var expert på ”Windows moviemaker” Jag kunde se hur hans ögon glittrade när de andra eleverna ville ha hjälp från honom. Eller flickan som tidigare tyckte att allt var tråkigt och slokade med huvudet under lektionerna kom helt plötsligt till lektionen med högburet huvud och med ett leende på läpparna. Energin och koncentrationen var total bland alla elever.

Mitt i projektet kom mitt kvitto som pedagog. Eleverna sade saker som: ”Vad läskigt det måste ha varit att tåga över Lilla Bält! Drottning Kristina måste ha varit väldigt modig som slutade som drottning, Oxenstierna var ju mäktigare än kungen!”

 Ord och begrepp från historiens stormaktstid hade nu fått ett eget liv i ungdomarnas filmer. De hade sett samband och de hade framförallt omsatt fakta om stormaktstiden till sin egen kunskap genom att dramatisera det i en egen film.

 Filmprojektet avslutades med en ”SO-filmfestival” där vi spelade upp alla gruppers filmer på en storbild i aulan. Den röda mattan rullades ut och föräldrar bjöds in. Filmvisningen var mycket lyckad och alla gick ut från aulan med ett leende på läpparna.

Utvärdering av projektet

 Ett par veckor efter avslutat projekt gjorde jag en utvärdering där eleverna fick gradera olika påståenden som:

”Filmarbetet gjorde att jag lärde mig något nytt” eller, ”Filmarbetet gjorde att jag samarbetade med olika personer”

 Eleverna fick också skriva och berätta vad de tyckte var det svåraste under projektet samt jämföra arbetssätt med andra arbetsområden som de tidigare hade gjort i SO.

 Resultatet från utvärderingen var mycket positiv från eleverna och de ville absolut göra det nästa år igen. Några elever tyckte inte att de hade lärt sig så mycket nytt och det tycker jag var intressant. Meningen med projektet var inte nödvändigtvis att eleverna skulle lära sig nya fakta utan målet var att de skulle befästa den kunskap de tillskansat sig genom studier i läroboken och göra den till sin egen och det upplever jag att detta projekt med råge har uppfyllt. Dessutom hade de lärt sig saker om ”stormaktstiden” som inte stod i boken och som de själva kanske inte hade reflekterat över, eftersom det kändes så självklart efter att ha levt med sin film i flera veckor. Att många positiva ”runtomkringeffekter”, som att de svaga eleverna växte, att många fick lära sig att samarbeta och inte minst att projektet har öppnat ögonen för att man kan lära sig på andra sätt än med en lärobok kunde tillräknas kan detta projekt skadar inte slutomdömet för detta filmprojekt.

Nu funderar jag på hur jag ska gå vidare. Min plan är att eleverna de ska få ramen men att de själva ska få fylla innehållet och göra filmer. Återkommer om detta!

Dataspelet Global conflicts Palestine

I våras fick några pojkar i år 9 prova spelet Palestine i serien Global conflicts konstruerat av Serious games och distribuerat av Bonniers. Spelat är utvecklat speciellt för undervisning. Vad tyckte de då? Hur många SO-böcker fick spelet? Läs deras insiktsfulla recension innan ni ger er ut och köper in spelet.

”Palestine” är ett spel som går ut på att man är en journalist och ska skriva en artikel till en av tre olika tidningar, från de citat som du har samlat under ett uppdrag. Tidningarna har olika åsikter om konflikten i samhället och man måste anpassa texten till det.

När man har fått sitt uppdrag ska man åka och intervjua, för att kunna skriva måste man samla citat av värde. Spelet är uppbyggt av att man ska ta sig igenom dialoger och konversationer. Man ska vinna förtroende och skapa allianser. Det svåra är att pressa den intervjuade för att få information utan att förolämpa och undvika konflikter.

Spelet är grundat i lärosyfte, att spelaren ska få inblick i Palestina- Israelkonflikten. Hur människorna på de olika sidorna påverkas av politiken och styret. Genom att spela detta spel ska man alltså få träffa olika människor som har olika ställningar i samhället och på så sätt få lärdom hur det ser ut.

 Spelet har en bra ide som ett inlärningssyfte. Genom att bli en journalist och som kan gå runt i Palestina så blir man mer involverad i inlärningen. Istället för att skriva en plansch eller en Power Point där man på ett enkelt sätt kan kopiera text från Internet. Istället för att göra ett arbete så lär man sig kontinuerligt medan man spelar.

Men vi tycker att spelet i sig själv är dåligt gjord. Grafiken var grumlig, människorna i spelet såg inte realistiska ut. Det var tråkigt ljud och variationen av spelsätt och utföranden var liten vilket gjorde att man lätt tröttnade på det.

 Allt som allt tycker vi att iden med ett spel är en bra ide. Men Palestine är inte tillräckligt bra utvecklat så idén om att man ska lära sig något genom spel, fungerar inte i det här fallet. Spelet får två ”So Böcker” av fem.

Franska revolutionen – digital storytelling

Teckning av Elvira Lundin

Två åttor på Helenelundsskolan har fått bygga bloggar om den franska revolutionen. Superstarmedia2 och hldupptäcker. Webbplatserna gjordes inom ramen för det lokala pedagogiska projektet Ikt och sen då. Syftet med projektet är att undersöka hur man kan höja kvaliteten i SO-undervisningen med hjälp av IKT. Idé och struktur på webbplatserna är hämtad från Lars Santelius Northheimdagböckerna och Franska revolutionen att leva sig in i det förflutna.

På bloggen skapade eleverna en historisk fiktiv rollfigur. De skrev sedan minst tre inlägg där de berättade om sina upplevelser under revolutionen. Blogginläggen har haft dagboksgenren som förlaga. Eleverna äger sina berättelser och kan själva skapa händelser så länge de använder historiska fakta på ett korrekt sätt i berättelsens yttre ram.

Det finns inte bara en historia utan det är ett oändligt antal berättelser som skapar vår historia. Genom att involvera eleverna i själva produktionen av historien utvecklar de ett historiemedvetande  Inlevelsen som följer med uppgiften hjälper eleven att utveckla en förståelse för historiska skeenden och samband.

Vi arbetade också med bloggens möjligheter att kommentera inlägg. Målsättningen var att skapa ett samtal som ger eleverna möjlighet att fördjupa sina karaktärer och söka ny kunskap som utvecklar de historiska personerna.

När de möter andra ”historiska personer” och kommenterar andras öden får de också möjlighet att utveckla en förståelse för att en händelse kan förklaras utifrån olika perspektiv. De svåra kunskapskvaliteterna blir väldigt konkreta i uppgiften.

Barberare ur Diderots encyclopedie

Bilder som stöd

Bilder och film fungerar ofta bra för att konkretisera ett historiskt skeende för eleverna. I den här uppgiften har främst bilder från Diderots encyklopedi om handel och industri använts. (A Diderot pictorial encyklopedia of trade and industry 485 plates selected from L´encyklopedie of Denis Diderot. Red. Charles G Gillispie 1987). Bilderna är mycket illustrativa och detaljerade. Mängder av olika yrken och förindustriell industri finns representerade. Eleverna har använt bilderna för att lära sig hur arbetet var organiserat under 1700-talet och om vilka yrken som fanns.

Northeimdagböckerna min förebild

Jag återkommer också ofta till Lars Santelius magisteruppsats Northeimdagböckerna – utan historier ingen historia, framlagd vid institutionen för kultur och kommunikation 2009. Santelius utgår ifrån den digitala lärresursen, bloggen och narrativiteten som verktyg för att bearbeta, befästa och förmedla kunskap. Han fäster stor vikt vid elevens upplevelse av arbetssättet och diskuterar vad som blev synligt i deras lärande. Han menar att arbetssättet ”/…i hög grad gynnar både eftersträvansvärd kunskap såväl som färdigheter i det aktuella ämnet.”(Santelius, 2009, s 1). Genom att jämföra mina resultat och erfarenheter med Santelius hoppas jag kunna bidra till att öka kunskapen om hur en digital lärresurs kan användas i undervisningen för att öka lärande och förståelse. Lars har också gjort en liknande blogg om franska revolutionen. På den bloggen har våra fiktiva personer kommenterat deras öden. Lite kul, och början på ett tänk där bloggen skapar nya mötesplatser utanför klassrum och skola.

Genomförande

Jag och min syster

Jag och min syster av Fanny Hamrelius

 Arbetsområdet franska revolutionen inleddes med att klasserna fick en grundkurs. Genomgångar av centrala begrepp och epokens huvuddrag Vi tittade på några filmer och avslutade med ett skriftligt G-prov samtidigt som bloggarna konstruerades.

Bloggarna är byggda i WordPress men går att bygga i vilket bloggverktyg som helst. Eftersom jag valde att tävla i Webbstjärnan med bloggarna fick jag tillgång till en version av WordPress som vanligtvis kostar pengar. Gratisversionen fungerar i princip lika bra. En skillnad är att eleverna inte kan få ett eget användarkonto. Detta kan man lösa på två sätt, antingen lägger du som lärare in alla inläggen. Fördelen med det är att du har full kontroll över bloggen, nackdelen är att det är tidskrävande. Alternativet är att låta alla elever få tillgång till inloggningsuppgifterna. Men då måste du säkerställa att varje elev taggar sin text eller skriver namn i den så att du säkert vet vem som skriver vad.

Varje elev fick en egen sida under fliken ”Våra ögonvittnen” där personbeskrivningen lades. Sedan fick de också en kategori med sitt franska namn där de tre inläggen skulle läggas. Min erfarenhet är att man spar tid på att göra en tydlig struktur som eleverna sedan kan använda. Du lägger alltså upp alla namnen som kategorier och skapar sidorna. Eleverna skriver inte direkt på bloggen utan i ett dokument som sedan kopieras och läggs upp.

Vissa känner sig osäkra i början och vill att du ska kolla språket och att deras texter duger för publicering. Detta gäller oavsett kunskapsnivå och det brukar gå över ganska snabbt. Eleverna vänjer sig. Det går också snabbt att läsa över axeln och fixa till texterna så att de fungerar.

Kommentarer ökar lärandet och ger liv

När inläggen var klara skulle klassen också kommentera varandras inlägg. Kommentarerna måste alltid vara positiva och konstruktiva. Dessa kan enkelt förhandsgranskas vilket rekommenderas till en början. När man sedan märker att alla har förstått hur kommenterandet ska fungera brukar förhandsgranskningen inte behövas längre utan det räcker att du regelbundet kontrollerar kommentarerna. Kommentarer utifrån ska däremot alltid förhandsgranskas.

Jag tycker att kommentarer hör till en blogg och att det finns stora pedagogiska fördelar som jag har utvecklat i flera inlägg här på bloggen Ikt och sen då. Men som sagt det kan ta tid för en högstadieklass att vänja sig vid arbetssättet. Ge inte upp utan använd möjligheten till förhandsgranskning. På den första bloggen jag gör med en klass ska de bara ge varandra uppåtpuffar, inga frågor, ingenting om innehållet. Syftet är att alla ska få känna på hur roligt det är att få positiv respons på något som man har gjort. När alla klarar detta kan man gå vidare och släppa diskussionen fri inom de ramar man sätter upp.

Tidsåtgång

Arbetet med bloggen gjorde att arbetsområdet tog längre tid att genomföra. Vi ägnade fyra veckor SO-undervisning åt franska revolutionen plus strötimmar här och där för att alla skulle bli klara. Det är åtminstone en vecka längre än normalt. Industriella revolutionen som lästes efteråt kortades ner något och det fungerade bra. I slutet av terminen återkom industrialiseringen i arbetsområdet svenskt 1800-tal och där fick klasserna en repetition.

Min bedömning är att en fördjupning av det här slaget är så värdefull för kunskapsutveckling och förståelse i historia att det mer än väl uppväger en ökad tidsåtgång på ett par veckor. Bloggen går också att byggas ut och användas igen vid andra tillfällen. Varför inte låta de fiktiva fransmännen dyka upp ur en skyttegrav i Verdun 1916 eller delta i den ryska revolutionen 1917? Möjligheterna är oändliga.

Utvärdering

När bloggen var klar fick eleverna göra en skriftlig utvärdering. Några elever ombads göra en fördjupad utvärdering. Två elever som fick MVG på uppgiften fick skriva en reflektion kring sitt arbete och 5 elever har jag studerat speciellt och intervjuat muntligt. Dessa har vissa svårigheter i ämnet. De kan ha läs- och skrivsvårigheter eller svårigheter med närminnet som hämmar inlärningen. Och anledningen till att jag är särskilt intresserad av deras inlärning är att huvudsyftet med de lokal pedagogiska utvecklingsprojekten i Sollentuna är att öka måluppfyllelse och meritvärden i kommunen. I vår projektplan återkommer detta också som ett mål därför synpunkterna från elever som har problem med att nå målen i historia extra intressanta.

Lust och lärande

I den skriftliga utvärderingen fick eleverna betygsätta sitt lärande. Skalan jag använde är tagen ur Northeimdagböckerna (Santelius 2009, s 4). Avsikten var att få jämförbara resultat. Eleverna fick ange en siffra mellan 1 och 10 där 1 var lägst till påståendena, ”Revolutionsbloggen var ett roligt arbetssätt” och ”Revolutionsbloggen” gjorde att jag lärde mig bra. Två klasser gjorde utvärderingen.

Santelius delad in sina klasser i pojkar och flickor och flickorna hade genomgående ett högre resultat men om man slår samman hans siffror hamnar Ett roligt arbetssätt på 7,74 och lärandet på 7,26. Mina resultat är väldigt lika. 7,71 för lusten och 7,17 för lärandet. Även jag skulle ha fått en högre siffra för flickorna om jag hade delat dem så.

Alla elever utom en hade en femma eller högre på frågan om bloggen som ett roligt arbetssätt. Eleven som satte en fyra beskriver också vad han upplevde som ett problem. På frågan, ”Vad var svårt med arbetssättet” svarar eleven: ”Att man skulle sätta upp en blogg och att det blev lite stressigt sista veckan.”

Svårigheter med uppgiften

Bloggen upplevs alltså som ett roligt arbetssätt men det fanns svårigheter också. Många nämner själva bloggandet som en svårighet med arbetet. Några tar upp krångel med konton, svårt att logga in  och att hitta rätt webbplats. Flera nämner också att det var kort om tid. Den tredje svårigheten var att komma på vad texterna skulle handla om. En elev skriver att det var svårt att få texterna levande och en annan hade svårt att relatera till fakta. Detta att texterna skulle innehålla både fakta och fiktion tyckte några av de allra säkraste eleverna var svårt. En flicka skriver: ” Det var svårt att få in en lagom mängd revolution, tillräckligt för att det inte ska vara en roman och inte så mycket att det blir en ren faktatext.” Två elevinlägg som ligger under utvärdering på 8B:s revolutionsblogg behandlar samma tema. En annan elev tar upp bristen på kunskap som ett problem: ”Det var svårt att börja skriva inläggen och så hade man inte så mycket kunskap om hur deras liv verkligen var. Man fick nästan intrycket av att det bara fanns fattiga upproriska revolutionärer eller snobbiga adelsmän.”  Flera tar upp detta med att berättelserna blir likartade eftersom eleverna har fått samma grundkunskaper. Några föreslår att de ska få mer styrda uppgifter så att inte alla berättelser handlar om Bastiljens stormning och kungens avrättning. Lite förvånande är det bara en elev som tar upp svårigheten med att få texterna tidstypiska. Hon skriver: Att verkligen få det att låta som någon från den tiden och att få in fakta på ett bra sätt.” Eleverna har inte fått någon undervisning i hur en 1700-tals människa tänkte annat än som kommentarer under hand, men jag tycker att eleverna generellt har löst det mycket bra. Inlevelsen påverkar helt klart eleverna språkkänsla och texterna anpassas både till tiden och till dagboksgenrens krav.

Eleverna fick också frågan ”Vem skrev du dina texter för?” Majoriteten skrev för alla som ville läsa. Några skrev förstås för mig i egenskap av betygssättande lärare och flera skrev också till sina klasskamrater och för andra fiktiva personer.

Interaktion och samarbete

Jag

Porträtt av Simone de la Provence av Malin Jonsson

Frågan ”Bloggen gjorde att jag samarbetade med olika personer får ett lägre snitt 5,6 Men läser man blogginläggen noga växer ett slags informellt samarbete fram. Några elever byggde in relationer till varandra i berättelserna. Ett par var far och som och ett par var bröder. Några bodde på samma slott eller by. En sömmerska sydde upp kläder år klasskamraten som var en liten bortskämd adelsflicka etc. De fiktiva personerna har beröringspunkter med varandra som växer fram. Kommentarerna är jätteviktig del av detta. Kommentarerna skulle skrivas som den fiktiva personen och då blir det ett möte som författarna kan utveckla om de vill.

Santelius lyfter att eleverna blir sedda som kunskapsproducenter av sina klasskamrater och att det får en positiv betydelse för elevernas självbild.(a.a. s 11) Jag kan bara hålla med. Speciellt stärks självkänslan hos elever som inte är vana vid att bli lästa eller betraktade som ”duktiga”. Det är alltid roligt att se hur de växer av positiv respons och känslan av att de bidrar till arbetet i klassen.

Inlevelse och självförtroende

Jag lät också eleverna ta ställning till påståendena bl.a. ”Bloggen gjorde det lättare att leva sig in i franska revolutionen” som fick hela 8,3 och till sist ”Jag är nöjd med mitt arbete som fick 8,1.

Att få skapa fiktiva personer gav inlevelse som i sin tur skapade ett engagemang. De fiktiva personernas tankar och känslor speglar ofta författarna. Eleverna fick alltså en personlig relation till sina figurer för vissa innebar detta att de inte kunde sluta skriva. Figurerna började också leva sina egna liv. För några ovana skribenter fick bilderna ur encyklopedin stor betydelse. De valde ut en person på någon av bilderna och gjorde den människan till sitt eget ögonvittne. Svärdsmakaren Christian Bongret är ett exempel. Författaren är en mycket teknikintresserad pojke. Han såg saker på bilden som inte jag hade sett, t.ex. hur slipmaskinen drevs med hjälp av ett litet vattenhjul. Detaljer som han fick användning för i sin berättelse.

Bloggen som verktyg för lärande

Sista frågan på utvärderingsblanketten var: Jämför hur du har arbetat med den franska revolutionen och den industriella. Hur lärde du dig bäst? Vilket sätt var roligast. Medan eleverna alltså gjorde bloggen till franska revolutionen fick de en inlämningsuppgift med frågor som krävde längre utredande svar till den industriella i övrigt var undervisningen upplagd på ungefär samma sätt. Den industriella revolutionen fick dock mindre lektionstid.

Alla elever upplevde att bloggen var roligast, en del gillade att de fick skriva berättelser och leva sig i sina karaktärers liv andra tyckte att det var roligt att jobba med datorer. Många tyckte också att de mindes sina kunskaper bättre tack vare inlevelsen jämför med traditionellt faktapluggande till ett prov. Men alla tyckte inte att de lärde sig bättre, tvärtom tyckte de fler än hälften att de lärde sig mer- eller lika mycket om den industriella revolutionen. Flera påpekar att den senare var enklare en pojke skriver: Datorer är roligare och jag tycker att det gick bättre men industriella revolutionen är en roligare revolution.”

Bedömning

57 elever i två klasser bedömdes både formativt och summativt. Den formativa bedömningen gjordes som muntlig feedback under hand på lektionerna. De osäkra eleverna behövde hjälp för att komma igång och förstå uppgiften och många efterfrågade kunskap om händelser och epoken som sådan för att texterna skulle bli tidstypiska. Den summativa bedömningen gjorde med hjälp av en enkel matris på  papper som jag fyllde i medan jag läste texterna på bloggen.

Jag har i stort sett samma erfarenheter som Santelius fick vid bedömningen av Northheimdagböckerna. (a.a. s 10) Hans bedömning tog fasta på kognitiv faktabaserad kunskap och socioemotiv kunskap. G- nivån kännetecknades av en slagsida åt det ena eller det andra. Min erfarenhet är att G-nivån fr.a. allt hade en slagsida åt den socioemotiva kunskapen. Fakta som redovisades på G-nivån var korrekta men enkla, tagna ur historieboken. Stormningen av Bastiljen och Louis den XVI avrättning var utgångspunkterna i samtliga G- arbeten. Men inlevelsen satte verkligen färg på berättelserna och gjorde dem läsvärda både för mig och klasskamraterna av totalt 17 G fick 12 elever G+ tack vare inlevelseförmågan. G- behövde jag inte sätta på någons arbete.

För VG krävdes balans mellan fakta och inlevelse. Flera av revolutionens olika faser skulle upplevas och eleven skulle använda centrala begrepp. För MVG krävdes också att karaktärerna gestaltades på ett självständigt och säkert sätt i förhållande till händelseförloppet under den franska revolutionen. 40 elever nådde någon av dessa nivåer.Det är också viktigt att påpeka att trots att uppgiften uppfattades som krävande och svår av många så var det ingen som misslyckades. De allra flesta överträffade faktiskt sig själva och det återspeglas ju också i att så många var nöjda med sitt eget arbete (se ovan)

Eleverna i fokusgruppen lyckades

Ett av målen för projektet Ikt och sen då? Var alltså att öka måluppfyllelsen i SO därför valde jag ut 5 elever som riskerar att inte nå målen i ämnet och intervjuade dem muntligt förutom att de fick göra den skriftliga utvärderingen.

Glädjande nog lyckades eleverna bra. Alla gjorde färdigt uppgiften och lade upp sina texter på bloggen och jag lovar att ingen kan idenfiera dessa elever utifrån vad de har presterat på bloggen. Resultaten var bra 3 fick G+ och 2 fick VG på uppgiften.

Dessa elever behövde hjälp med att komma igång. Jag lät eleverna skriva en del på lektionerna och för dessa elever tror jag att det var en fördel. Jag kunde hjälpa dem, både med språket och med att förstå uppgiften. Några fick också komma på en extralektion och jobba i en mindre grupp. De hade alla en lång startsträcka men när de väl hade förstått så skrev de sina texter på någon timme.

Alla fem elever tog mycket hjälp av bilderna i encyklopedin. Vi pratade också om bilderna och vad de föreställde. Eleverna upplevde att möjligheten att leva sig in i sina gestalter och berättelser gjorde det mycket lättare att förstå vad historia är. En elev har hittat en egen inlärningsstrategi genom att använda och prata om bilder. Han bad att få göra ett muntligt prov med hjälp av bilder på ett annat arbetsområde i historia, svenskt 1800-tal, med mycket lyckat resultat. En elev påpekade att han i början av terminen var tvungen att gå till specialläraren för att klara ett G medan han nu tar ansvar för sina studier och pluggar till proven i SO.

Bloggar har olika effekter på lärandet beroende på vilken typ av blogg man gör men några återkommande erfarenheter som jag har gjort är att alla tycker att det är roligt och att svaga elever lyfts. De producerar kunskap och blir sedda av klasskamraterna. Känslan av att bidra stärker deras självkänsla. Ibland behövs inte mer för att få en elev på banan igen.

Känslor och fakta – en elev skriver om inlevelse på bloggen

När jag fick veta att vi skulle få i uppgift att se på den franska revolutionen genom en människa som levde under den tidens ögon och skriva en dagbok om vad vi upplevde hade jag ingen aning om hur mycket problem jag skulle få med arbetet. Jag har alltid tyckt om att skriva och trodde att det bara skulle bli roligt, rentav enkelt, att skriva en personbeskrivning samt tre inlägg. Jag satsade genast på att jag skulle göra många fler än så, och i mina tankar var det som att en hel roman började ta form.

Sedan satte jag mig för att skriva. Det var då svårigheterna började. Jag gjorde ett första utkast men insåg att jag inte kunde väva in känslor i historien på ett bra sätt. När jag skriver försöker jag alltid att identifiera mig själv med det jag skriver om, men det gick helt enkelt inte med franska revolutionen. Känslor är lättare att relatera till än fakta, i alla fall för mig, och när mitt första inlägg var klart behövde jag inte läsa igenom mer än hälften för att inse att det jag skrivit var uselt och utan att tveka raderade jag hela texten.

De färdiga inläggen skulle läggas upp på vår blogg så att alla skulle kunna läsa och ge kommentarer. Det positiva med det är att pressen ökar från början – man vill göra texter som andra vill läsa och ge feedback till. Problemet är att om man som jag hamnar efter ser man inte pressen på ett konstruktivt sätt utan slutar faktiskt bry sig. Medan jag sackade efter mer och mer med mina texter började mina klasskompisars inlägg läggas upp, ett efter ett, i rasande fart, och för varje lektion utan varken idéer eller skrivande tappade jag till lusten alltmer.

Till slut insåg jag att jag bara hade en dag kvar tills de tre texterna skulle vara inlämnade. Jag hade gjort en halvbra personbeskrivning men inte ett enda inlägg var klart. Efter ett samtal med min lärare Cecilia och många timmar framför datorn lyckades jag till slut få ihop tre texter trots allt.

 Även om jag hade väldigt svårt för uppgiften tycker jag absolut inte att man ska lägga ner alla liknande projekt. Man får inte glömma bort den kreativa delen, att skriva och använda sin fantasi, det är minst lika viktigt som att lära sig fakta, och att koppla ihop dessa två är faktiskt en väldigt bra idé. Dock tror jag inte att jag är en första, eller den sista, som har haft eller kommer få problem med att fläta ihop fakta med känslor. Kanske borde man därför erbjuda ett alternativ till elever som jag, till exempel kan man eventuellt byta ut känslor och fantasi mot åsikter? Kanske kan man göra lite av båda? Trots allt lärde jag mig mycket, både när det gäller skrivandet och om mig själv genom projektet, något jag kan använda mig av i framtiden, och det skulle jag inte vilja vara utan.

Läs Henriette Robinards historia